´

Haha, tror jag blir tokig. 

Har ni någongång haft denna paniken, när ni känner att ni vill ut. Ni vill bara klösa, riva och dra er ut ur er själva? Ni måste ut!?

Att ha så ont, så ni inte vet varken upp eller ner. Ångesten som får er att stelna? Gråten som sitter i halsen. Jämt. 

Jag är så trött. Hela dagarna och kvällarna. Saknaden som är så stor och aldrig kommer gå över. När man inte kan ha en nedräkning till nästa gång vi ses. gapet sen sist växer bara och kommer inget annat än att bli större. 

Shit va jag behöver dig nu!

Jag tror jag går sönder.