Tack till er alla

Har aldrig, och kommer nog aldrig, känna mig så hjälplös som jag gjorde då. -när pappa låg sjuk, med ångest och va döende.. Ingen kunde göra något. Alla skulle visa sig starka för varandra, trots att det va så jävla genomskinligt! 

Alla visste ju vad som väntades, hur det kändes och att det va fel. Så jävla fel. 

Jag vill ändå tacka alla som var där. Som var med på detta hemska slut. -Som ändå blev fint, men det var fel tid, fel sätt att dö på. Det var inte din tur! 

-Så tack alla som satt där, som man kunde ringa till, krypa upp hos och bara släppa ut all panik! ❤️

Att släppa ut all panik som kokat upp. Panik över att du tynade bort framför oss, att du hade ångest över att lämna dina sex barn och inte kunde göra något åt det, panik över att bli lämnad. 

Åter igen. Tack alla.